Marlene

Det känns att det är fredag, jag känner mig trött i huvudet.
Det blir inte så mycket vila i helgen heller.
I morgon åker jag och brudarna till Sharon och blir borta hela dagen och söndag ska jag och mamma hämta syrran i Ludvika.
I kväll hoppas jag ändå på att vi kan ha det riktigt mysigt, brudarna och jag eller så somnar vi i soffan alla tre.

Kram

När jag och Nathalie var och tankade idag så såg vi en gammal liten fin bil. 
Nathalie noterade att det inte fanns några säkerhetsbälten i bilen och naturligtvis så frågade hon varför det inte fanns det eftersom man är tvungen att ha bälte i bilen.
Jag förklarade att det beror på att det är en äldre bil och dom har dispens att inte behöva ha bälte.

Men mamma, vet polisen att man inte behöver ha bälte på en gammal bil, så han inte får betala pengar till dom..

Kram

Påväg från jobbet pratade jag med Belle och då säger hon att jag inte behöver hämta henne och Nathalie för dom vill sova kvar hos Åsa och Ronja i natt...

Ok, tänkte jag, vad ska jag hitta på då?
Det kom ju så oförhappandes, jag hade ställt in mig på en kväll tillsammans med mina sessor.
Jag kände mig faktiskt lite ledsen men sa åt mig själv att rycka upp mig.
Åkte hem och tog en vända med dammsugaren, det var ju ett tag sen den jobbade.
När jag sen precis lyckats övertala mig själv att det är skönt att vara själv så ringer mobilen och min älskade Belle är i andra änden.
Jag svarar glatt: Hej mitt hjärta....
I andra änden hör jag en jätteledsen tös som hulkande får mig att förstå att hon vill vara med mig.
Självklart hämtade jag henne per omgående.
Vi har ätit varma mackor, spelat kort och bara kramats i soffan...
Tack för den energin min älskade Izabelle!!! ♥



Nathalie blev kvar hos Åsa och Ronja, hon är inte så mammig som Belle är, men hon älskar mig ändå massor sa hon innan jag åkte hem igen. ♥

Kram

Izabelle ringde mig på jobbet och frågade om hon och Nathalie fick sova över hos Ronja.
Jag fick min Marlene-tid och dom fick sova över hos en kompis och ha roligt. Härligt!!

Kram

Känner mig så deppig just nu. Orkar inte med någonting, har inte ro med någonting. Det är bara skit!!!
Vill inte jobba, vill bara vara hemma med mina tjejer, eller kanske bara för mig själv med en bra film, eller gå i affärer med mamma eller kanske bara ta en fika...men utan barn.

Saknar frihet att kunna göra saker när jag känner för det, som t ex ikväll hade jag och mamma en vilja att hitta på något, men det blir inget då jag har tjejerna...Jag HATAR, verkligen HATAR att hela tiden be om hjälp med barnen...Jag har inte fött barn till världen för att någon annan ska ta hand om dom men ibland behöver man tid för sig själv och nu var det länge sen jag hade Marlene-tid....
Jag vill verkligen inte känna så här men det är oundvikligt, det blir bara för mycket ibland. Jag älskar mina barn, dom är mitt allt, men för att orka vara en glad och snäll mamma så behöver jag få energi ifrån någonstans och den behövs fyllas på, men när kan jag göra det???? 31 juli???

Jag får kämpa mig igenom det helt enkelt...

Kram

Jag får inte mitt liv att gå ihop riktigt.

Känner att jag anlitar folk här och där som måste hämta tjejerna på dagis/fritids, det känns jättejobbigt.

I två dagar har jag åkt och hämtat Izabelle och sen har hon varit här med mig på jobbet i två timmar, som hon tyckt varit såååå trist, samtidigt som hon iofs har fått varit med mig, sin älsklingsmamma...

Nästa vecka är det åter strul att få någon som hämtar och då Nathalie (Belle är hos syrran) A har semester och kommer inte att vara i stan.

Hur kommer det att bli till hösten??? Ska jag hämta tjejerna vid 18.30 varannan vecka när A jobbar eftermiddag? Vet inte om jag klarar av att dom är där så länge. Dom lider INTE, det är jag säker på men mitt samvete lider att veta att dom har lååånga dagar samt att personalen på dagis får jobba så länge.

Och förövrigt så kommer jag inte ha någon barnfri helg förrän 31 juli, eftersom A är på semester nästa helg han skulle haft barnen...Jag har ju alltid möjlighet att få barnvakt om jag vill hitta på något sa han...Men jag tycker ALLTID jag låter andra få ha mina barn om jag vill hitta på något efter jobbet eller dyl. (Inget illa mot dig A)

Ok, jag älskar att ha mina barn och jag är ledsen när dom inte är med mig men det hade varit kul att kanske gå ut och svänga sina lurviga (ja, dom är lurviga nu *fniss*)

Jag blir galen på det här pusslandet hela tiden...

Hur får man livet att gå ihop som ensamstående mamma???

Kram

*suck* Återigen måndag, vad jag avskyr dessa dagar, det är sååå långt till helgen.
Just nu är jag ganska så less på mitt jobb oxå. Gråter för minsta lilla.. Livet ler inte åt mig direkt!!!
Hur gör man för att bli på topphumör igen?

Saknar mina brudar, önskar vi var lediga och bara kunde mysa tillsammans, typ hela sommaren...
Ikväll kommer iaf Belle hem, ska försöka se till att vi kan städa lite, nu när det är lite svalare ute så är det lättare att vara inne och städa.

Kram