Belle...
Jag har många tankar i mitt huvud vad gäller min älskling, Izabelle. Hon fyller 7 om knappt 2 månader, gud, vad tiden har gått fort, det känns som det var igår jag fick henne...Men det är det inte och det är väl tur, det var ingen höjdare att föda och det är något jag har lovat mig själv att aldrig göra igen, en gång räcker...Men jag fick något gott av det, min snutta!!!
Hon har alltid varit en duktig tjej. Hennes första tänder fick hon vid 4 månader, hon kröp några dagar efter, gick vid 9½ månad, byggde knopp-puzzel själv vid 10 månader. Jag vet det låter helt otroligt men hon har varit outstanding när det gäller att utvecklas. Men med det kommer oxå dom stora kraven, hon som är så duktig ska väl kunna klara det och det och det. Många gånger ställs det alldeles för höga krav på henne, hon får inte vara barn.
När lillasyster kom var hon 1 år 8 månader och hon blev storasyster. Wow, vilken grej, hon älskade verkligen sin lillasyster. Det var då man ställde som högsta kraven på henne. Men Izabelle, du som är så stor etc. Det skiljer inte mycket på dom i ålder men ändå tycker man att hon är så stor och klarar det mesta själv.
Nu håller hon på att lära sig läsa och skriva och det går bra. Väldigt bra faktiskt. Hon försöker läsa alla skyltar, textremsorna i tv:n, böcker, mjölkpaket och så skriver hon långa brev till mig. Det har inte blivit av att vi har lärt henne att skriva sitt efternamn, dels för att det är långt och så för att det alltid har räckt med att skriva Izabelle. När hon nu försöker skriva det själv så ljudar hon och det blir Bärjengren...lite originellt iaf...hihi
En grej hon tycker är jobbig är att nästan alla tycker och säger att Nathalie är såå söt, men ingen säger att hon är söt. Även där måste hon vara så stor, varför kan ingen säga det till henne oxå? När jag sa det till henne igår, vad du är söt gumman, så sa hon: Nej, det är jag inte, jag är ful...Det känns lite tråkigt att hon vid den åldern ska känna så. Det måste jag ta ur henne.
Hon är en otroligt känslig människa, precis som jag, självsäker till det yttre men så liten inuti. Hon har mycket empati, är otroligt hjälpsam och kärleksfull. Hon är mitt allt.
Jag älskar dig Izabelle!!!
Kram Mamma
Hon har alltid varit en duktig tjej. Hennes första tänder fick hon vid 4 månader, hon kröp några dagar efter, gick vid 9½ månad, byggde knopp-puzzel själv vid 10 månader. Jag vet det låter helt otroligt men hon har varit outstanding när det gäller att utvecklas. Men med det kommer oxå dom stora kraven, hon som är så duktig ska väl kunna klara det och det och det. Många gånger ställs det alldeles för höga krav på henne, hon får inte vara barn.
När lillasyster kom var hon 1 år 8 månader och hon blev storasyster. Wow, vilken grej, hon älskade verkligen sin lillasyster. Det var då man ställde som högsta kraven på henne. Men Izabelle, du som är så stor etc. Det skiljer inte mycket på dom i ålder men ändå tycker man att hon är så stor och klarar det mesta själv.
Nu håller hon på att lära sig läsa och skriva och det går bra. Väldigt bra faktiskt. Hon försöker läsa alla skyltar, textremsorna i tv:n, böcker, mjölkpaket och så skriver hon långa brev till mig. Det har inte blivit av att vi har lärt henne att skriva sitt efternamn, dels för att det är långt och så för att det alltid har räckt med att skriva Izabelle. När hon nu försöker skriva det själv så ljudar hon och det blir Bärjengren...lite originellt iaf...hihi
En grej hon tycker är jobbig är att nästan alla tycker och säger att Nathalie är såå söt, men ingen säger att hon är söt. Även där måste hon vara så stor, varför kan ingen säga det till henne oxå? När jag sa det till henne igår, vad du är söt gumman, så sa hon: Nej, det är jag inte, jag är ful...Det känns lite tråkigt att hon vid den åldern ska känna så. Det måste jag ta ur henne.
Hon är en otroligt känslig människa, precis som jag, självsäker till det yttre men så liten inuti. Hon har mycket empati, är otroligt hjälpsam och kärleksfull. Hon är mitt allt.
Jag älskar dig Izabelle!!!
Kram Mamma
Kommentarer
Trackback
