Marlene

Izabelle saknar Skuttis/Ninis så mycket, mer än jag trodde faktiskt! Jag var nästan övertygad om att hon kommit över honom nu när vi har två marsvin som hon kan gosa med, men inte då. I tidigare blogg skrev jag att vi hade hittat honom, och det hade vi men vi kunde ju inte fånga honom. Sedan dess har vi inte sett till honom och ju fler dagar det går desto mindre är chansen att vi hittar honom. Det är ledsamt varje gång vi åker ut till Åsa och Ronja för man tänker på honom varje gång och saknar honom.
Hon har gjort en låda till honom, där hon ritar teckningar och skriver brev till honom. I breven har det stått Love Ninis, Puss etc men brevet idag var längre och jag måste erkänna att jag var stolt när hon skrivit det. Hon är så otroligt duktig på att skriva. Men det kom även några tårar, jag blev så ledsen för hennes skull. Så här stod det i brevet:

TILL NINIS SAKNAR DEJ 
OM DU KOMMER TILLBAKS
VAR ÄR DU NU NINIS
 MIT FAVORIT JUR
 SNELA KOM HEM NINIS



Jag kan inte annat än att anklaga mig själv för att han inte finns här längre. Hade jag inte varit så less på allt hår, spån, hö etc och tyckt det varit bättre att han fick bo ute hos Åsa där han fick vara utomhus så hade Izabelle haft sin älskling kvar. Men, jag kan inte göra det ogjort. Hon tycker inte att det är mitt fel utan vi bestämde det tillsammans säger hon, gullet mitt. Han mådde så bra tillsammans med henne, bättre matte får man leta efter.

Kram,
M