Mina kära vänner...
Den här dikten älskar jag. Fick den av en kompis för många år sen. Jag hoppas att jag fortfarande är en sån vän.
Jag vill med denna dikt, tacka mina kära vänner för att ni finns här för mig i vått och torrt. Oavsett hur ofta vi ses eller hörs så hoppas jag att ni vet att ni alltid finns i mitt hjärta och mina tankar.
Glöm aldrig det!!!
Jag sådde några blommor
en för varje vän.
Jag tror att de var fyra
och särskilt minns jag en.
Det blev sen höst och vinter
och blommorna de dog,
men på våren kom de åter
men bara tre stod kvar och log.
Så kom det stora regnet
med moln så stora och grå
och nästa dag jag fann dem
så var de bara två.
Och sen så kom då solen
med allt det ljus den har
och plötsligt står där ensam
en liten blomma kvar.
Du härdades i solen
du drunknade i regn
men ett är ändå säkert:
Du är en verklig vän!
