Marlene

Den frågan har väl vi alla ställt oss någon gång och jag ställer mig den igen.
När man träffar en sån mysig kille som B, varför kan jag då inte känna attraktionen till honom? Han har allt jag söker hos en kille, ömhet, kärlek, empati, bra ekonomi etc. Önskar jag kunde gå in på www.attraktion.se och beställa ett dussin attraktion. Men icke sa nicke, det är inte möjligt, utan jag får bara stå ut med att jag inte känner något sånt för honom. Han kan och kommer säkerligen, om han vill, bli en bra vän till mig. Vänner kan man aldrig få för mycket av. Jag vet att han hoppas att mina känslor för honom ska förändras,men jag tror tyvärr inte dom kommer att göra det. 
Vi har redan pratats vid 2 ggr på telefon idag. Det kan kännas grymt men jag trivs sååå otroligt mycket med honom och att få prata med honom känns väldigt bra. Han får mig att må bra och jag känner mig glad när jag pratar med honom. 
Så länge han själv går med på att träffas och prata så kan det väl inte vara så farligt. Jag menar, han är ju ändå en vuxen människa och kan ta beslut själv utan att någon annan ska göra det för honom. Jag har iaf gjort klart för honom var jag har mina känslor och det tycker han är ok. När jag berättade för honom om mina känslor så reagerade han först väldigt sårat, vem skulle inte ha gjort det. Men när det sen hade fått lagt sig så hörde han av sig och gav mig mååånga fina komplimanger. Hade han varit normal så hade han reagerat som Mr Norrköping, surat och aldrig mer vilja ha kontakt med mig. Men den här killen är något extra....Så fattar ni varför jag har svårt att acceptera mina känslor...*suck*

Måste återgå till jobbet, men jag kommer säkerligen att forstätta skriva om B framöver.

Kram