Marlene

Jag har insett att jag är en fegis! Japp, det är jag!

Sitter här på jobbet och funderar (borde kanske jobba istället) och har då kommit fram till att jag har svårt att stå för mina åsikter många gånger.

Tyckte jag t ex att Brolle skulle gå vidare till final i Melodifestivalen så säger jag det först (oftast iaf) när det är klart för att jag inte vill att någon ska tycka att jag är knäpp som tycker det. Hänger ni med vad jag menar?

Många gånger kan det iofs vara så att jag helt enkelt inte har någon åsikt, att det inte spelar mig någon roll helt enkelt.

Kanske är jag en "vända-kappan-efter-vinden-person"???
Är det något jag inte gillar så är det just såna personer.

Jag har nog förändrats jäkligt mycket den senaste tiden och då till det sämre.
Jag orkar inte städa när jag kommer hem efter jobbet (låter mitt hem förfalla), har inga åsikter om saker och ting utan rycker hellre på axlarna (det blir som dom bestämmer) som några exempel.

Två bra saker med mig är däremot att jag gått ner 19,3 kg och att jag har tagit kontakt med en föräldravägledare så jag kan få råd och hjälp hur jag och mina älskade tjejer ska gå vidare i vår vardag tillsammans.
Det är inget att skämmas för, bättre att göra det nu än att allt urartar och barnen hamnar fel, det är inte normalt att axla allt ansvar helt själv plus att jobba heltid och ta hand om allt annat som ska göras, laga mat, tvätta, vika in tvätt, diska, städa, gå ut med sopor, se till att katterna har mat, bädda sängar etc, etc... (familjevägledarens ord)

Jag har iaf kommit så långt att jag tar emot hjälp med barnen en dag i veckan av mamma/Agnetha.

Lite bra är jag iaf :-D dock som en fegis!!!