Ingen bra dag
Normalt sett så kan jag skaka av mig det och ändå må bra under dagen, men idag vill det inte riktigt släppa. Känner mig fortfarande nere för att jag var tvungen att bli arg på Nathalie.
Ska det vara så svårt att vara glad trots att byxorna inte går att stoppa i stövlarna? Måste man låta som om hela världen går under för att just byxbenen INTE går att stoppa ner i stövlarna????? En fel dag så kan sånt få mig att bli galen.
Varför inte bara säga snällt: Mamma, kan du hjälpa mig, det går inte att få ner byxorna i stövlarna...Nej, istället så börjar man sparka med benen och skrika för att byxbenen inte går att få ner i stövlarna...Jag sitter faktiskt och ler lite grann nu när jag skriver det här, kanske finns det en chans till att jag kan komma över det iaf. Såna bråk är sååå onödiga. Hoppas iaf att hon mår bra nu och kan känna sig glad. Trots allt så älskar jag henne och det slutar jag aldrig att berätta för henne...
Kram,
M
Vart tog Kimbal vägen?
Ursprungligen kom han från Kenya och pratade teheranska, men bodde på Öland i ett stort fint hus med pool. Där brukade dom bada och ha kul. Han hade 5 barn och var 5 år, inte illa, en kille som hette duga måste jag säga.
Vissa dagar när man frågade henne så var han död och andra dagar kunde han ha brutit både armar och ben och fick släpa sig fram till toaletten för att kräkas, för naturligtvis så hade han magsjuka mitt upp i allt. Kimbal har verkligen gått igenom ALLT, han levde inte något enkelt liv direkt.
När jag frågar om honom idag så säger hon med ett leende på läpparna:
Men mamma, han var ju bara en låtsaskompis förstår du väl.
Vi runt omkring tyckte han var en kul kompis. Vi förhörde henne om honom ofta och hon hade alltid något nytt att berätta.
I den åldern så verkar det inte finnas någon begränsning på fantasin. Hon är fortfarande duktig på att fantisera, och jag hoppas det håller i sig, det har hon användning för i framtiden, speciellt när hon ska blogga :-) Hon har inte ärvt det från mig iaf, för min fantasi är verkligen begränsad...
Nu är det snart dags att sluta, ska göra kassan först.
Kram ,
M
Min helg...
Åkte till Upplands Väsby i fredags. Jag och Sharon var ut och åt och sen åkte vi hem för en myskväll i soffan men blev avbrutna av en inbjudan att komma hem till killarna vi träffade när jag var där sist. Vi åkte dit och kvällen var kanonmysig med mycket skratt och den slutade tidig morgon.
Nu vet jag. Alltså, jag kan inte fortsätta träffa B, har inte dom känslorna för honom.
Vaknade tidigt på lördag för att ut och shoppa lite inför kvällen på Garbo. När kvällen väl kom så var vi "slut som artister" så vi hamnade framför tv:n och insåg att vi inte skulle orka ta oss ut så vi blev hemma och gick och lade oss tidigt.
Kom hem vid lunch idag och sen har det varit full fart. Hämta tjejerna, handla, hämta marsvin, hjälpa syrran, fixa mat...Nu äntligen!! sitter jag i soffan och känner mig trött. Vi har fått hem två marsvin, Sigrid och Solveig. Izabelle och Nathalie är lyriska, dom sitter med dom i knäet hela tiden.
Nu är det soffan och mys med brudarna som gäller, bara dom kan skilja sig från "bollarna"
Kram till er
T.G.I.F
Vad jag har väntat på just denna fredag!!! Jag är barnledig och det är första gången sen vi separerade som jag känner att jag kommer att uppskatta ledigheten.
Vabbar idag, Nathalie har feber och ont i halsen. Hon har varit snuvig hela veckan och sagt att hon inte mår bra men jag har skickat henne till dagis iaf, hon har ju inte haft feber. Och så ska man gå på allmäntillståndet, hon har varit lite hängig och gnällig men jag har trott att det bara varit en grej på morgonen eftersom dagis inte har ringt under dagen. När jag pratade med dom i morse sa fröken att hon märkt att hon inte varit så pigg och glad den här veckan. Då kändes det genast bättre för mig...NOT!!!
Tänker på mina kollegor som får mer att göra om jag är hemma. Eftersom vi är en sån liten arbetsplats så blir det så kännbart när någon är hemma.
Jag lämnar Nathalie till A när han kommer hem från jobbet, då kan jag åka ner och jobba två timmar. Sen bär det av till Stockholm. Det ska bli kul att få en helg med Sharon. Bara mys i kväll och i morgon party inne i stan. Få se vad det blir för något, jag känner inte alls till uteställena där men hon vet säkert vart vi ska gå. Ni får säkerligen en rapport efter helgen.
Kram
Slät, stubb eller skägg?
En nyrakad haka/kind kan vara riktigt mysig att känna på, lite oskuldsfull, medan stubbet gör att killen blir läcker och sexig och man blir så där härligt röd efter man hånglat lite... hihi...Men vem tänder på skägg???? Inte jag iaf, det tillhör äldre karlar och inte killar på 34 år...B har skägg och jag skulle så gärna vilja att han tog bort det, men vet inte hur jag ska säga det till honom. Jag har ju inga rättigheter att få honom att göra det. Han kanske tror att om han rakar av sig skägget så vill jag ha honom. Det vill jag kanske inte ändå, det vet jag inte, men jag tror iofs inte att mina känslor hänger på skägget men det skulle vara trevligare att se på honom.. :-) Så jag får jobba på det...men nu ska jag gå på lunch...
Kram
Varför är livet orättvist?
När man träffar en sån mysig kille som B, varför kan jag då inte känna attraktionen till honom? Han har allt jag söker hos en kille, ömhet, kärlek, empati, bra ekonomi etc. Önskar jag kunde gå in på www.attraktion.se och beställa ett dussin attraktion. Men icke sa nicke, det är inte möjligt, utan jag får bara stå ut med att jag inte känner något sånt för honom. Han kan och kommer säkerligen, om han vill, bli en bra vän till mig. Vänner kan man aldrig få för mycket av. Jag vet att han hoppas att mina känslor för honom ska förändras,men jag tror tyvärr inte dom kommer att göra det.
Vi har redan pratats vid 2 ggr på telefon idag. Det kan kännas grymt men jag trivs sååå otroligt mycket med honom och att få prata med honom känns väldigt bra. Han får mig att må bra och jag känner mig glad när jag pratar med honom.
Så länge han själv går med på att träffas och prata så kan det väl inte vara så farligt. Jag menar, han är ju ändå en vuxen människa och kan ta beslut själv utan att någon annan ska göra det för honom. Jag har iaf gjort klart för honom var jag har mina känslor och det tycker han är ok. När jag berättade för honom om mina känslor så reagerade han först väldigt sårat, vem skulle inte ha gjort det. Men när det sen hade fått lagt sig så hörde han av sig och gav mig mååånga fina komplimanger. Hade han varit normal så hade han reagerat som Mr Norrköping, surat och aldrig mer vilja ha kontakt med mig. Men den här killen är något extra....Så fattar ni varför jag har svårt att acceptera mina känslor...*suck*
Måste återgå till jobbet, men jag kommer säkerligen att forstätta skriva om B framöver.
Kram
Provocerar
Det här händer flera gånger om dagen i vårt hem och jag börjar fundera på om inte jag är en värdelös mamma ändå. Detta måste väl bero på mig? Varför är inte andra barn så här mot sina mammor?
Ett exempel: Jag och Belle var till Ikea idag, det är ändå lite mysigt att göra något tillsammans, tycker jag. Och jag är väl dum som ger henne chans på chans. Hur som helst, jag råkade slå till Izabelle med min väska när jag hade den på axeln och vände mig om, hon blev sur och "skrek": du slog mig. What!!!! Jag kom åt dig Izabelle, jag har inte slagit dig nu, förut och kommer heller aldrig att göra det, sa jag till henne. Jo, du slår mig jämt, säger hon då...Men hallå, vad menar hon egentligen. Jag har väl aldrig slagit henne. Jag brukar kunna ta henne i örat eller i håret om hon är för besvärlig, men aldrig slagit med min hand. I alla fall, hon gick och puttade på min väska hela tiden och sen sa hon, sluta slåss då!!! Nu skärper du dig, annars så blir det ingen tv ikväll. Inte för dig heller, säger hon då. Uppkäftiga barn är nog bland det värsta jag vet. Det kan verkligen reta gallfeber på mig. Jag sa åt henne att inte vara uppkäftig, då säger hon bara: Jag vet inte vad det betyder. Så säger hon ofta nu för tiden, hon vet inte vad det betyder som jag säger åt henne. Hur hanterar man detta??? Hon kan vara jättemysig och snäll ena stunden för att sen börja provocera fram något tjafs. Behöver hon uppmärksamhet? Vad är det för fel?
Jag tycker att jag försöker få dom att må bra och gör så mycket för dom. I går var dom på badhuset och efter det var vi på Busborgen. Gör dumma mammor sånt för sina barn?
Snart är det dags för vårt söndagsmys med varma mackor framför tv:n och Singing Bee, ett av deras favvo-program.
Kram
Det har hänt igen
Min dejt träffade jag redan igår kväll, vi orkade inte vänta tills idag.
Jag blev jättebesviken, han var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag hade fått en bra bild av honom men den var tagen i en vinkel han såg bra ut i. Jag kunde tyvärr inte hitta vinkeln IRL :-(
Jag är såååå besviken. Han kände sig nöjd när han gick härifrån, trots att jag inte hade hunnit banta...haha...
Varför var han tvungen att se ut så???? Varför var det inte som på kortet???? Då hade jag varit kär nu...
Men nu är jag inte kär och livet går vidare. Jag sitter inte i sjön men det är klart, kärlek kan man aldrig få för mycket av.
Jag får fortsätta min jakt på den rätta...samtidigt så tror jag inte att man ska leta efter honom utan han kommer när man minst anar det...Önskar bara att det var "minst anar" just nu...
Nu ska jag mysa lite med mina barn och Adam.
Kramar till er som läser min blogg
Ett förtydligande
Onsdag
Sitter på jobbet och här är det lugnt som i graven, om det nu är lugnt där. Någon som vet?
Tiden går så saaaaakta.
Känner mig lite hängig, är det en förkylning på g måhända? Vill inte bli sjuk nu, har en dejt på lördag och då vill jag vara frisk och kry...Och smal också för den delen, men det hinner jag inte påverka så mycket inför helgen.. :-(
Vill inte gå in så mycket på vem det är jag ska dejta, det är iaf en väldigt trevlig kille och jag har nog lite förhoppningar på att det ska kunna bli något. Bara vi gillar varandra lika mycket IRL som vi gör via telefon, mail och sms. En av fördelarna är att han bor här i stan. :-) Sen har han andra fördelar som oxå är bra.
Sa upp min lägenhet förra veckan. Jag och tjejerna ska flytta tillbaka till radhuset och A ska flytta till en lägenhet istället. En jättebra lösning, då känner sig tjejerna lite friare med tanke på att dom har sina kompisar där. Och jag blir oxå lite friare, inga barn som sitter ihop med mig. Jag ser verkligen fram emot flytten och jag hoppas den blir snart, längtar så mycket efter mitt hus och min LILLA trädgård.
Nej, nu ska jag ta och gå på lunch snart, något roligt att se fram emot iaf.
Kram!!!
Min spännande helg
Önskar jag hade något spännande att berätta men jag måste nog göra er besvikna där.
I fredags var jag hemma hos Cia och Thomas på middag, det blev en riktig myskväll och jag var inte hemma förrän sent.
Och det hände en grej som gjorde mig extra glad. Fick ett samtal från en kille jag träffade i Stockholm för några helger sen. Jättekul, ev. blir det en liten dejt nästa gång jag är där :-)
I går, lördag, var det Busborgen som gällde i 2½ timme. Izabelle och Nathalie var på kalas. Jag hade trevligare än vad jag trodde att jag skulle ha. Satt och pratade med en annan mamma som hade sin son på kalaset, alltid trevligt med nya förbindelser.
Med denna ljudvolym det är på det stället fattar jag inte att personalen står ut. Jag hade sus i mina öron när jag gick därifrån, då kan jag tänka mig vad dom har i sina öron när dom går därifrån varje dag....Tinitus kanske?
Tjejerna var nöjda med kalaset och svettiga!!! Lämnade dom åt olika håll, ena till moster och andra till Åsa.
Jani och Jimmy kom över hit och vi sjung Singstar...Jättekul hade vi, men jag tror inte grannarna uppskattade det lika mycket som vi...hihi
Var ut på BMB, var lite dragen, fast enligt A så var jag aprak, men jag mådde bra och dansade hela kvällen...Älskar schlagerbaren!!!!
I morse var jag uppe hyfsat tidigt, och mådde BRA. Åsa ringde 9.40. Var med henne och hennes chef, Johan, till Ikea och handlade massa grejor till jobbet.
I kväll har jag Belle här och Nathalie sover hos A, dom ska vara lediga i morgon och åka till badhuset. Jag visste att jag inte skulle klara hela helgen...Vilken mupp jag är...hihi
Vi har sett på "Ensam mamma söker..." och när jag ser på det så blir jag såååå sugen på att bli kär...så nu sitter jag här och trånar efter kärleken. Har jag berättat att Izabelle tycker att jag ska vara med på "Ensam mamma söker..." nästa år. Personligen så hoppas jag att jag hittar någon karl innan dess, så långt borta kan han väl inte vara? Jag tror att hon tycker det skulle vara kul att vara på tv och Nathalie skulle nog säkert vilja att jag sen "sparade" alla killar för hon skulle få en relation med var och en av dom...den sociala lilla fialottan. Apropå fialotta...
Lotta, det var härligt att se dig ute igår, du såg så glad ut. Men du, vi måste göra om det någon gång, bara du och jag...Uppleva gamla tider, du saknar gamla Lotta och jag saknar gamla Marlene...Vad tycker du?
Nu ska jag ta och se lite på Pretty Woman innan jag lägger mig.
Ha det så bra alla mina läsare...
Kram
Blödig...
Jag undrar ibland hur man är funtad som människa. Jag kan ibland vara så trött på brudarna när dom tjafsar, bråkar och trilskas och kan då tänka: Åh, vad skönt, snart ska dom vara hos A ett par dagar då kan jag bara tänka på mig själv och vila öronen. Men när fredagen kommer och dom ska lämnas på dagis resp. skola så blir jag ledsen och saknar dom så fort jag stängt dörren bakom mig. I bilen till jobbet gråter jag, IGEN :-(
Kommer ihåg när jag bodde hemma, mamma och jag var som ler och långhalm. Alla sa jämt "Var ska sleven vara om inte i grytan" Jag avskydde verkligen när dom sa så för jag kände det som om jag bara var i vägen hela tiden. Jag älskade ju bara min mamma och ville vara där hon var och jag vet att mamma älskade att ha mig med överallt, precis som jag älskar att ha Izabelle med mig. Men det jag egentligen skulle komma till var att när vi skulle skiljas åt, mamma och jag, t ex om jag skulle på skolresa så grät vi. Både hon och jag. Vi klarade inte av avskeden och kunde inte pratas vid i telefon när jag eller hon var borta för då stortjöt både hon och jag. Ville jag höra hur dom hade det eller tvärtom så var det pappa som fick vara mellanhanden...haha. Jag kan säga, detta höll på länge, det är inte många år sen vi lärde oss att pratas vid i telefon när vi är borta utan att gråta. Inte klokt, jag vet, men jag är blödig och har att brås på, mamma är likadan och jag märker att jag har fört över min blödighet på Izabelle, hon är lika känslig som jag.
Men nu har jag iaf sett till att jag ska till en kompis ikväll så jag slipper vara hemma själv. Det blir säkert bättre, det är bara 3 månader sen vi separerade. Min förhoppning är att jag till slut ska uppskatta dom här helgerna.
Älskar er mina brudar!!!!
PUSS
Klistrare, sär skrivare och "bitterfittor"
Det här med klistrare var faktiskt ganska kul...det var i våras när jag och Marianne satt helt sysslolösa och kollade ut genom fönstret här på jobbet. Då ser jag en kille ute på gatan som går och klistrar klistermärken på alla skyltar som kommer i hans väg...Jag kände direkt hur upprörd jag blev och slänger ur mig: Dessa jäkla klistrare, jag hatar dom verkligen...Haha...Vilket i-landsproblem jag har, störa mig på folk som klistrar ute på stan. Marianne började skratta och tyckte förmodligen att jag var lite galen som störde mig på det.
Sär skrivare då...vad gillar ni dom? Hur ska jag kunna läsa en text utan att staka mig om man särskriver orden? Jag bara undrar...Jag ser dessa särskrivningar överallt, Mötesplatsen, bloggar osv...Ex "Är en ut tråkad kille" eller "Min favorit film är..." eller " OS är en höjd punkt" Förstår ni vad jag menar? Tröttsamt va...hihi
Nej, nu måste jag gå på lunch, ska träffa min underbara mamma och syster.
Kram
Vad kan jag göra????
Jag vill såååå gärna hjälpa dig, men jag vet inte hur? Ge mig en ledtråd gumman, jag följer den och kanske kan jag då hitta lösningen.
Min fråga har varit, vill du ha hjälp? Har fått svar på den ikväll och du vill det men lever fortfarande kvar i ditt gamla liv där du hela tiden kände dig hatad. Men nu är det helt annorlunda, du har en underbar dotter som älskar dig över allt annat och så vet jag att du har vänner som älskar dig, jag är en av dom. Glöm ALDRIG det!!!!
Puss och Kram
Hittad
Han gömmer sig under Åsas grannes uthus. Jag var där igår och hämtade tjejerna efter jobbet och började ropa på honom. Han kom fram men höll sig på avstånd. Vet inte om han trivs bra i friheten eller om han bara gillade att busa med mig. I vilket fall så mår han bra och snart tror jag vi har fångat in honom. Vi trodde ju att lillfia-kaninen var uppäten men idag hittade Milan henne, så hon är i tryckt förvar hemma hos dom. I morgon blir det till att försöka locka in Skuttis i buren till henne. Jag är sååå glad, längtar tills jag får berätta det för barnen i morgon bitti.
Natti natti!!!
Kram
Jag har bestämt mig
Det var mysigt att få låna honom en stund, gå runt och gunga honom och prata "dadda" med honom. Men sen var det skönt att få lämna tillbaka honom. När jag gick och lade mig tänkte jag: Härligt! Jag får sova hela natten utan matande och dyl. Jag har bestämt mig, det blir inte fler barn.
Izabelle hade egna åsikter: Mamma, du ser ut att gilla att ha en bebis, vill du ha en? Nej, svarade jag, jag är nöjd med er två. Men om du kunde få en bebis utan att föda den, skulle du inte vilja ha den då? Hon har alltså snappat upp att jag inte gillar att föda barn. Men mitt svar är fortfarande nej.
I morse var Izabelle en stor tjej, hon gick in själv till förskolan, det räckte att jag lämnade henne vid skolgården. Duktig hon är!!! Normalt sett så vill hon ha mig med in för att mysa lite. Hon ska sitta i mitt knä och kramas. Snuttan, får hon för lite kärlek hemma??? Usch, hemska tanke, så hoppas jag verkligen inte att det är.
Nu måste jag återgå till jobbet.
Kram
