Marlene

Hela den här veckan har jag och barnen blivit serverade middag så nu sitter jag här åter i Rutans soffa och tar mig på min "lilla" mage som är mätt...

I morgon får vi lov att hålla oss hemma och låta Rutan och Ida vara i fred en kväll utan Bergengrenarna...

Kram

Här sitter vi på akuten sen kl 21 och inget händer... Surprise!!!!

Åkte in då Nattis haft ont i höger sida och man vill utesluta blindtarmen...

I dag har jag äntligen fått vara en hjälpande hand.

6.48 i morse ringde telefonen, det var Rutan. Avgassystemet på hennes bil hade pajat ihop totalt och hon skulle börja jobba 7.15, klart jag flög upp ur sängen och hämtade upp henne för att köra henne till jobbet.

Efter hon slutat jobba hängde vi upp avgasröret i en ståltråd och körde den till verkstaden så nu får hon låna min bil tills hennes blir klar, förhoppningsvis under morgondagen.

Känns skönt att äntligen få ge tillbaka lite för allt hon gör för mig.

Tänkte lägga till en bild på fina Rutan när hon mekar med sin bil men jag skippar det, den ligger redan på fejjan... Hehe

Kram

Livet är inte enkelt och rättvist.

Just nu gör jag allt för att överleva och få mina fina töser att må bra. Dessvärre påverkar det mig oerhört mycket och vissa dagar orkar jag bara inte utan bryter ihop och bara gråter.

Skulle även behöva vinna en massa pengar (den som inte spelar kan heller inte vinna) då jag behöver en ny bil.

I bland känner jag mig som ensammast i hela världen trots att jag lever i hop med det bästa som finns.

Drömmer om killar på nätterna, kanske saknar jag någon som älskar mig. Älskar mig för den jag är och inte bryr sig om att jag har 100 kg övervikt. Jag är en omtänksam och kärleksfull tjej ändå.

Tragiskt är mitt liv just nu, fast inte skulle jag kalla det för liv egentligen, bara överlevnad och hålla näsan ovanför vattenytan...


Älskade för evigt, Izabelle och Nathalie