Att älska dig...
Min lgh är kall redan nu, hur ska den då inte vara i vinter...vågar inte ens tänka på det. Sitter här i soffan och fryser och var är HAN som ska värma mig???? Inte är han här iaf.... :-(
Tjejerna har varit bråkiga i kväll så det blev sova utan tv, hård men rättvis. Fast jag är inte lika konsekvent alla gånger, borde verkligen bättra mig där. Om någon berättat för mig hur svårt och tufft det är att vara mamma så hade jag nog gått en högskoleutbildning för det innan. Det skulle egentligen finnas såna utbildningar. Det är inte så lätt att tampas med de olika trotsåldrarna, speciellt inte när man genomgår dom för första gången. Med Nathalie så kommer jag åtminstone att vara beredd på de olika perioderna, som t ex när ens dotter säger att hon hatar en...Tufft att höra, jag blir så ledsen, skulle helst vilja försvinna när hon säger så. Innan jag fick Izabelle så trodde jag inte att jag kunde känna så starkt för någon människa. Offra mitt liv för en annan?? Ja, det skulle jag utan att tveka....för båda mina tjejer för den delen...Dom är mitt allt, men tyvärr så kanske det inte märks alla gånger. Brorsan tycker att jag skriker på dom jämt. Men vad ska man göra när man för 100:de gången måste säga till???? Någon som har ett tips att ge? Man blir ju frustread!!!!
"Att älska dig" med Shirley Clamp har jag tillägnat mina barn, får man göra det trots att det inte är min låt? Vi sjunger den ofta tillsammans så det har blivit vår sång. Texten stämmer så bra in på hur det kändes med Izabelle när hon föddes. Mina riktiga känslor för henne upptäckte jag först efter en månad eller något sånt...
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag nånsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom
Jag ÄLSKAR er mina töser, trots att jag ofta är en arg mamma... Glöm ALDRIG det!!!!
Tjejerna har varit bråkiga i kväll så det blev sova utan tv, hård men rättvis. Fast jag är inte lika konsekvent alla gånger, borde verkligen bättra mig där. Om någon berättat för mig hur svårt och tufft det är att vara mamma så hade jag nog gått en högskoleutbildning för det innan. Det skulle egentligen finnas såna utbildningar. Det är inte så lätt att tampas med de olika trotsåldrarna, speciellt inte när man genomgår dom för första gången. Med Nathalie så kommer jag åtminstone att vara beredd på de olika perioderna, som t ex när ens dotter säger att hon hatar en...Tufft att höra, jag blir så ledsen, skulle helst vilja försvinna när hon säger så. Innan jag fick Izabelle så trodde jag inte att jag kunde känna så starkt för någon människa. Offra mitt liv för en annan?? Ja, det skulle jag utan att tveka....för båda mina tjejer för den delen...Dom är mitt allt, men tyvärr så kanske det inte märks alla gånger. Brorsan tycker att jag skriker på dom jämt. Men vad ska man göra när man för 100:de gången måste säga till???? Någon som har ett tips att ge? Man blir ju frustread!!!!
"Att älska dig" med Shirley Clamp har jag tillägnat mina barn, får man göra det trots att det inte är min låt? Vi sjunger den ofta tillsammans så det har blivit vår sång. Texten stämmer så bra in på hur det kändes med Izabelle när hon föddes. Mina riktiga känslor för henne upptäckte jag först efter en månad eller något sånt...
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag nånsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom
Jag ÄLSKAR er mina töser, trots att jag ofta är en arg mamma... Glöm ALDRIG det!!!!
Var är kärleken???
Nu var det länge sen jag var här. Jag vet, jag vet, men bättre sent än aldrig, säger man väl?! Det har hänt mycket i mitt och tjejernas liv sen jag var här sist men jag känner mig stark och finns jag bara här så kan tjejerna känna sig trygga oxå. Vi har flyttat från vårt älskade radhus men jag kände inte för att dela det med mannen som bor kvar där längre. Har man inte samma mål här i livet så ska man inte leva tillsammans heller, att leva ensam i en tvåsamhet är inget att sträva efter, jag vet, jag har provat! Nu tillhör jag statistiken av misslyckade äktenskap men längtar faktiskt till att tillhöra den moderna kärnfamiljen med "blandade" barn. Men var är han??? Jag vet att HAN finns där men jag måste erkänna att jag jobbar väl inte så mycket på det heller. Är iofs med på Mötesplatsen och Spraydate och pratar med många trevliga killar men jag vågar inte ta steget fullt ut och dejta. Är rädd att man inte ska gilla mig för att jag är för tjock. En vanlig klyscha: "Älskar han dig inte för den du är så är han inget att ha". Jag kan hålla med till viss del men man måste känna den fysiska attraktionen oxå. Jag kan linda killarna runt mitt finger via mail och telefon men vill att de ska fortsätta känna det där när de träffar mig. Jag har haft en dejt, en lunchdejt, och där kunde inte jag känna attraktionen, trots att det är en kille som har bra humor, omtänksam osv. Han har nog allt jag söker men jag kände inget pirr och det är ett krav från min sida att jag ska känna även på första dejten. Jag orkar inte harva efter att det ska "växa" fram. Sånt hade man tid med när man var 20 men nu är jag 36 och har ingen lust och heller inte tid att dejta någon det känns sådär med. Nu måste jag spana in lite killar igen :-) Vi hörs och ses snart igen! Kram
