Marlene

Nu var det länge sen jag var här. Jag vet, jag vet, men bättre sent än aldrig, säger man väl?! Det har hänt mycket i mitt och tjejernas liv sen jag var här sist men jag känner mig stark och finns jag bara här så kan tjejerna känna sig trygga oxå. Vi har flyttat från vårt älskade radhus men jag kände inte för att dela det med mannen som bor kvar där längre. Har man inte samma mål här i livet så ska man inte leva tillsammans heller, att leva ensam i en tvåsamhet är inget att sträva efter, jag vet, jag har provat! Nu tillhör jag statistiken av misslyckade äktenskap men längtar faktiskt till att tillhöra den moderna kärnfamiljen med "blandade" barn. Men var är han??? Jag vet att HAN finns där men jag måste erkänna att jag jobbar väl inte så mycket på det heller. Är iofs med på Mötesplatsen och Spraydate och pratar med många trevliga killar men jag vågar inte ta steget fullt ut och dejta. Är rädd att man inte ska gilla mig för att jag är för tjock. En vanlig klyscha: "Älskar han dig inte för den du är så är han inget att ha". Jag kan hålla med till viss del men man måste känna den fysiska attraktionen oxå. Jag kan linda killarna runt mitt finger via mail och telefon men vill att de ska fortsätta känna det där när de träffar mig. Jag har haft en dejt, en lunchdejt, och där kunde inte jag känna attraktionen, trots att det är en kille som har bra humor, omtänksam osv. Han har nog allt jag söker men jag kände inget pirr och det är ett krav från min sida att jag ska känna även på första dejten. Jag orkar inte harva efter att det ska "växa" fram. Sånt hade man tid med när man var 20 men nu är jag 36 och har ingen lust och heller inte tid att dejta någon det känns sådär med. Nu måste jag spana in lite killar igen :-) Vi hörs och ses snart igen! Kram