I dag är ingen vanlig dag...

I dag fyller min älskade lilla Nathalie år, eller liten och liten, hon blir faktiskt 8 år och då känner man sig stor.
Kommer ihåg dagen för 8 år sen när mitt mammahjärta ytterligare en gång fylldes till brädden. Trodde inte det var möjligt att hjärtat hade plats för ytterligare kärlek till ett barn...men så fel jag hade...
I dag åker brudarna till A så jag får vänta tills på söndag att fira henne. Dock så fick hon lite firande på sängen i morse (eller bäddsoffan som det heter hos mormor) En bricka med en muffin med ett ljus i och så lite presenter att bli glad över. Mer presenter kommer på söndag.
Nathalie, du är en av mina stora kärlekar!!!!!!!!!
Älskar Dig!!!!!!!!

En historia som berör...

Jag gick runt i en stormarknad när jag såg en kassörska ge den här lilla pojken sina pengar tillbaka, pojken kunde inte ha varit mer än 5 eller 6 år gammal.
Kassörskan sa: "Jag är ledsen, men du har inte tillräckligt med pengar för att köpa denna docka.
Den lilla pojken vände sig till den gamla kvinnan bredvid honom, ''Mormor, är du säker på att jag inte har tillräckligt pengar?''
Hon svarade, ''Du vet att du inte har tillräckligt med pengar för att köpa denna docka, min kära."
Hon bad honom att stanna där i 5 minuter medan hon gick för att se sig omkring.
Hon lämnade honom.
Den lille pojken höll fortfarande dockan i handen.
Slutligen gick jag mot honom och jag frågade honom vem han ville ge denna docka till.
"Det är dockan som min syster älskade mest och önskade sig så mycket till jul.
Hon var säker på att tomten skulle ta med den till henne.
Jag svarade honom att kanske jultomten skulle ge den till henne trots allt och att han inte skulle oroa sig.
Men han svarade mig tyvärr.
"Nej, jultomten kan inte ge den till henne där hon är nu. Jag måste ge dockan till min mamma så att hon kan ge det till min syster när hon går dit.
Hans ögon var så ledsna när han säger, "Min syster har gått för att vara med Gud. Pappa säger att mamma kommer att se Gud mycket snart också, så jag tänkte att hon kunde ta dockan med sig och ge den till min syster.'' Mitt hjärta nästan stannade.
Den lille pojken tittade upp på mig och sa "Jag bad pappa att be mamma att inte gå ännu. Hon måste vänta tills jag kommer tillbaka från köpcentret. Sen visade han mig en väldigt fin bild av sig själv. Han skrattade.
Han berättade då för mig "Jag vill att mamma tar min bild med sig så hon inte glömmer mig. "Jag älskar min mamma och jag önskar att hon inte behöver lämna mig, men pappa säger att hon måste gå för att vara med min lillasyster."
Sedan tittade han igen på dockan med sorgsna ögon, mycket tyst. Jag sträckte mig snabbt efter min plånbok och sa till pojken. "Antag att vi kontrollerar igen, ifall du har tillräckligt med pengar för dockan!'' OK sa han," Jag hoppas jag har tillräckligt.
"Jag lade till några av mina pengar till hans utan att han såg och vi började räkna dem. Det var nog för dockan och även en del extra pengar. Den lille pojken sa: "Tack Gud för att du gav mig pengar!" Sedan tittade han på mig och tillade: "Jag bad Gud igår kväll innan jag somnade att se till att jag hade tillräckligt med pengar för att köpa denna docka, så att mamma kunde ge det till min syster. Han hörde mig!''
"Jag ville också ha tillräckligt med pengar för att köpa en vit ros till min mamma, men jag vågade inte be Gud om för mycket. Men han gav mig tillräckligt för att köpa dockan och en vit ros.'''Min mamma älskar vita rosor.
Några minuter senare återvände den gamla damen och jag stod kvar med min korg. Jag avslutade min shopping i en helt annan sinnesstämning från när jag började.
Jag kunde inte få den lille pojken ut ur mitt sinne. Då kom jag ihåg en lokal tidningsartikel för två dagar sedan, som nämnt en berusad man i en lastbil som kört in i en bil med en ung kvinna och en liten flicka. Den lilla flickan dog direkt och läget för mamman var kritiskt. Familjen var tvungen att besluta om att stänga av den livsuppehållande maskinen eftersom den unga kvinnan inte skulle kunna återhämta sig från koman.
Var det familjen till den lilla pojken?
Två dagar efter mötet med den lilla pojken läste jag i tidningen att den unga kvinnan hade gått bort.
Jag kunde inte hejda mig själv så jag köpte ett gäng av vita rosor och jag åkte till minnesplatsen för den unga kvinnan där människor kunde ta farväl innan hennes begravning. Hon var där, i kistan och höll en vacker vit ros i handen med bilden av den lilla pojken och dockan placerad över hennes bröst.
Jag lämnade platsen, tårögd, med känslan av att mitt liv hade förändrats för alltid. Den kärlek som den lilla pojken hade för sin mor och hans syster är fortfarande till denna dag svårt att föreställa sig och på bråkdelen av en sekund hade en rattfyllerist tagit allt detta ifrån honom.

Snart vankas kalas

I dag är det torsdag och jag längtar verkligen efter helgen, vill sova känner jag.

På lördag har jag planer på att överraska Nathalie. Hon fyller år nästa fredag och tänker inte ha något kalas, dels för att vi inte har ett eget boende ännu och dels för att hon nyss börjat ny skola.
Hur som helst, jag har iaf ringt till Nathalies bästis mamma och på lördag åker jag och hämtar henne och ev ett par tjejer till för att sen överraska Nathalie med ett litet kalas.

När jag berättade om mina planer blev Izabelle eld och lågor så hon planerar oxå för fullt.
Det ska bjudas på fika och då i form av mockarutor, bullar, kakor och pannkakstårta.

Vi får se hur många dom blir. Kanske är det bara Tanja som kommer, men det spelar säkert ingen roll för Nattis blir överlycklig av bara det.

Kram

Fick ett fint brev...

I går kväll fick jag ett fint brev av Nathalie som hon plitat på i skolan. Hon har varit lite omöjlig på sista tiden, förmodligen någon fas hon genomgår...



Blev jag glad, eller glad???

Hur gick det hem?

Här kommer siffrorna för Runkeeper hem... (för den som bryr sig)

När jag cyklade till jobbet så startade jag från skolan, nu cyklade jag ända hem och då blev sträckan 4,56 km och tiden 17,07 (3,45 min/km) och 102 cal...

Jag kan säga att det var kämpigare att cykla hem, lite fler backar...

Kram


Så vackert...man kan verkligen känna kärleken

Kärlek



Runkeeper

I dag var jag duktig, tog cykeln till jobbet, gick hur bra som helst, få se hur det går hemåt.

Hade Runkeeper på och det var 4,07 km, tog 13,46 min, ca 3,23 min/km (onödigt vetande)...men det viktiga i kråksången är den att jag gjorde bara av med 98 cal....Va fan, jag blev ju varm och nästan svettig...
Betyder det kanske att jag har dålig kondis????? Kan jag aldrig tro, träningsnarkoman som jag är... mohahaha...

Ska bli kul att se hur siffrorna ser ut när jag cyklar hem...

En 3-åring på Ikea...

Vilken skön helg jag har haft.

I fredags var jag ut och åt middag tillsammans med en gammal kompis sen flera herrans år sen. Vi har inte träffats på det här sättet på säkert 10 år så det var välbehövligt och jag kan säga att det blev mycket skratt till gamla tokiga minnen från vår partytid tillsammans.

I lördags vaknade jag redan kl 7 och var kissnödig så jag gjorde ett besök på toa men sen kröp jag ner i sängen igen, totalvägrade att vakna den tiden en lördag och till slut lyckades jag somna och vaknade till liv igen vid 9,30. Tog cykeln hem till syrran där jag lovat att tapetsera Adams rum. Fan, vad jag är duktig som kan sånt helt på egen hand och utan min pappas hjälp. Annars är ju han och jag kanonbra tillsammans!



Vid 17-tiden var vi klara och då var jag mör...Så det blev sängen tidigt!

Söndagen vaknade jag oxå vid 7 men då tillät jag mig inte att sova längre utan klev upp och tvättade samt gjorde veckans matlista och drog iväg till Maxi.

Efter lunch hos syrran drog jag hem och lade mig i mammas säng för att se en film, gissa om jag somnade?

En liten ledtråd; A ringde iaf och väckte mig så jag kunde hämta brudarna.

När dom dök upp så var stämningen totalt förstörd...Dom var osams hela tiden. Vid 18-tiden drog vi till Ikea för att bara göra något. Izabelle skötte sig bra, som man ska göra i den åldern. Nathalie däremot......... Suck säger jag bara......Att hon fyller 8 om mindre än 2 veckor kunde man inte tro om man såg henne igår....snarare att hon skulle fylla 3.... MY GOD!!!!!!!!

Nu är jag iaf på jobbet och vilar mina öron, lugnt och skönt är det här, om drygt 3 timmar är friden slut...

Kram


Jag lever...

Ja, Anneli jag lever... :-)

Är bara så in i norden dålig på att blogga just nu...

Jag har blivit utvald...

...att vara testpilot (via Smartson) för Rynkeby Apelsinjuice med twist av mango och Rynkeby Äppeljuice med twist av hallon.


Ska bli spännande att se vad det är för något och mina tjejer älskar juice så bättre kan det inte bli.


RSS 2.0