Grattis mitt HJÄRTA!!!

Din 5:e födelsedag, wow, nu är du "hel hand"
Jag minns den 30 september 2003 med glädje, då kom du till mig och det var det mest underbara som kunde hända.

Du har fått massa presenter idag. Jag frågade om du var nöjd med dagen när jag nattade dig. Du var nöjd, men Adam kunde kanske har gett dig lite fler presenter, haha, du är underbar min lilla älskling!!!

Förra året fick du en kanin, Skuttis, av din gudmor, och det lustiga var att igår försvann han. Han har ju flyttat ut till Åsa och Ronja där han har fått en kompis, lilla Rosa 2 månader. Men så igår hände det som inte får hända. Ett rovdjur lyckades slita upp buren. Vad som har hänt vet vi inte, men det vi vet med säkerhet är att Skuttis överlevde och finns någonstans ute i det fria. Hur länge han klarar sig vet vi inte, men vi hoppas naturligtvis att han ska våga komma tillbaka till oss, "mammas" lilla kille. Har ni hört! Jag är för fånig, men när jag sa det till honom så kom han alltid fram till gallret och "pussade" på mig. Izabelle blev helt förstörd när hon såg att Skuttis var borta. Nathalie skakade av sig det och gick vidare, började prata om sin födelsedag. Hon har alltid varit så, ser inga tråkigheter utan lever i sin egen värld där alla älskar varandra. Sen hon kunde prata har hon berättat för folk, och då menar jag såna hon känner och INTE känner, att hon älskar dom. Tror ni jag gillade när hon berättade för alkisen på bussen som började prata med henne att hon älskar honom. Jovisst!!! Det är min önskan, alla människor måste få bli älskade.....Fast helst INTE av min dotter!!!!  

Nej, nu är det dags att nanna kudden.

Kram på er!

Till Nathalie!
Jag älskar dig!
Från mamma



En popupsida...

Som alla borde veta och säkert vet vid det här laget så längtar jag efter kärleken och en kille som är omtänksam och bryr sig om mig.
Nu har det hänt.........
Men tyvärr så är det inte jag som hittat kärleken utan det är en av det motsatta könet och har ni hört, JAG är hans kärlek.......visst är det osannolikt...haha...Jag var smickrad till en början men nu beter han sig som en popupsida på internet, ni vet en sån där som man blir såååå irriterad på och som aldrig vill ge sig hur mycket man än klickar på X.
Så här: det kommer ett sms på morgonen, ett mail ligger och väntar i inkorgen när jag kommer till jobbet och när jag loggar in på msn så finns det ett meddelande där oxå. Det känns som han vill påminna mig om att han finns. Det är så här man tar död på det som ev fanns. Så tjejer, har vi lärt oss något av det här???? Brukar det inte vara vi som är efterhängsna? Nej, jag drar öronen åt mig när en kille agerar så här. Den lilla lågan som brann för honom har han släckt. Synd! Men så är det, så jag går vidare igen...för 111:e gången. Den här gången ska jag vila ögonen på Persbrandt. Nåja, på tv4, men det funkar för stunden iaf.

God natt mina vänner!




Brolle...

Fick hem Brolle-t-shirten igår som jag beställt till Nathalies födelsedag, men det var FEL.... ;-(
Dom hade skickat den med hans namn istället för den med bilden. Den var fin den oxå men Nathalie skulle inte uppskatta den lika mycket. Har haft kontakt med dem idag och de skickar den vi beställt samt att vi får behålla den vi redan fått. Gulligt va? Och så grattade dom henne såå mycket på födelsedagen i förskott. Jag blir så glad när man är så hjälpsam. Tack för hjälpen Deaf and Dumb!!!

Nu har jag äntligen kommit ifatt på jobbet. Skönt. Känner mig så stressad över att det ligger jobb kvar men nu kan jag känna mig lugn igen.

Åh...har några gulliga killar som gärna vill träffa mig, men jag är hal som en ål...haha...Nej då, så illa är det inte men jag blir så osäker. Tänk om jag inte gillar killen när jag träffar honom? Man måste ju vara beredd på att det kan vara så. Jag har ju varit med förr. Måste berätta, det här är taskigt och jag skäms för det. Jo, så här var det. Innan jag träffade A så var jag singel ett år och jag dejtade, dejtade och dejtade. Så jäkla kul hade jag. Det var iaf speciellt en kille jag blev "kär" i och han var från Göteborg. Vi pratade med varandra varje dag i en månad, t o m när jag var på semester i Portugal, billig telefonräkning, men det hör inte hit. Vi bestämde till slut att träffas och han skulle komma till mig och stanna hela helgen. Vi hade bytt bilder med varandra och jag var nöjd med vad jag såg, en ganska lång blond kille som var normalbygd. När han kliver av tåget så ser jag en "gammal" gubbe som var mörkhårig, liten och småfet. Jag vet att jag tänkte: Snälla gode gud, låt det inte vara han. Men som så många gånger förr så lyssnade inte han från ovan på mig så jag tog med mig "farbrorn" hem. Vi åt en god middag och hade det riktigt trevligt, jag är inte den som är den och inte bjuder till. Men så blev klockan halv åtta och rapport började. Men hallååååå....Rapport????? Jag ser på Glamour...inte nyheter!!!!
Han fick sova kvar en natt sen skickade jag hem honom med tåget nästa morgon. Ljög ihop någon historia, minns inte vad det var men han fattade nog...Eller så gjorde han inte det för han hörde av sig ett bra tag efter det...*suck*
Jag vet, jag var dum, men vad skulle jag göra. Hade jag inte skickat hem honom,  hade jag heller inte träffat A och så hade jag inte fått mina underbara tjejer.
Men nu står jag här och trampar...vet inte vad jag ska göra. Men tiden får väl utvisa hur allt blir. Jag behöver ju inte ha bråttom, men jag saknar mys med någon annan än mina barn...

Åter till jobbet...

Puss på er!!!


Solen är min energi...

Tänk vad solen kan göra underverk. Jag känner mig så glad.
I dag har det varit en underbar dag ,man har kunnat haft bara jumper utan jacka. Lovely!!!!
Tog med tjejerna till Björnön för en promenad och lite lek i lekparken. Dom lekte en bra stund och sen tog vi en liten promenad med en kille jag var lite förälskad i när jag gick i 8:an. Han var där med sin hund. Han har fortfarande utseendet med sig men idag är jag äldre och klokare...haha

Allt har funkat nästintill perfekt med Izabelle och Nathalie så jag är glad. Izabelle och jag gjorde upp en deal, om hon är snäll en timme idag så skulle hon få godis. Hon skötte sig exemplariskt i en timme och lite till. Men så helt plötsligt spårade hon ur och då påminde jag henne om dealen och då fick jag till svar: Men mamma, det var ju bara en timme jag skulle vara snäll...Haha, hon är inte dum, hon inte. Hon hade nått målet för dagen.

I går tyckte hon att jag kunde lämna bort henne till mormor och aldrig hämta henne igen. Jag skulle ändå inte bry mig för jag älskar inte henne ändå. VAAAA!!!!! Jag frågade henne om jag någonsin sagt att jag INTE älskar henne. Japp, det hade jag minsann gjort. Men lilla gumman, vad drömde du sen? Tror att hon börjar bli lik mig, jag är oxå beroende av bekräftelse hela tiden, skulle vilja ha någon som berättar att han älskar mig, mest hela tiden faktiskt. Nu vet jag att det inte funkar så, men man kan väl få drömma iaf. 

Nathalie tjatar hela tiden om sin födelsedag. Hon fyller hela handen nu och det är inte dåligt! Hon vill bjuda alla hon känner och speciellt hennes "kusin" Carro. Hon längtar så mycket efter henne och så leker hon så bra, säger hon! Dom har träffats en gång men Nathalie är en sån människa så hon fäster sig otroligt snabbt vid folk och glömmer sällan bort dom. Apropå det så var vi på Grönan i somras när Brolle var på Sommarkrysset. På genrepet satt hon och jag på plats och tittade. Brolle tittade åt vårt håll och sträckte ut handen mot Nathalie när han sjöng "Det är hon som jag älskar". Då var hon fast, hon blev kär på stört så nu ska hon gifta sig med honom. Hon har fått två bilder på honom som hon har i sitt rum men hon vill gärna ha lakan med honom på oxå. Hon är för söt. I går sa hon att jag kan gifta mig med honom först så tar hon honom efter mig för hon är ändå för liten att gifta sig nu. Just ja, den tanken har slagit mig många gånger, mor och dotter byter pojkvänner....

Nej, nu är det dags att vila ögonen, det är en dag i morgon oxå.

Kram på er mina vänner och sov så gott!


Syskonkärleken har funnits


  

En vanlig lördag...

Tänk vad tråkigt mitt liv känns ibland.
Vaknade kl 06.30 i morse av att tjejerna tjafsade om vilken kanal dom skulle se på samt sparkades i soffan för den ena hade faktiskt mer plats än den andra, att dom ORKAR!!!  Jag hade velat sova längre med tanke på att jag var uppe till 2 i natt men tji fick jag.
Fattar inte att dom går upp så tidigt på helgerna men är såååå trötta på vardagar när jag väcker dom 06.45, den ekvationen kommer jag aldrig att få ihop.
Vi var ner på stan en sväng för att köpa lite kläder till Belle. Det blev vinterjacka, termobyxor, 2 byxor och 2 tröjor. Jag var in på Lindex i går och kollade lite för att vara lite förberedd på vad vi skulle köpa men det jag hade tänkt mig passade inte fröken i smaken så det blev något som jag inte allt tyckte var snyggt men det är ju inte jag som ska ha kläderna på mig.
Hon är som ett litet modelejon trots att hon bara är 6½, hur ska det bli när hon blir tonåring???
Sen var vi på simskolan med Belle och var som vanligt ledsen när jag lämnade henne därinne, men till slut gick det bra.

Jag gick emot mig själv idag, har bestämt mig för att inte utsätta mig för situationer med tjejerna där det kan sluta i kaos. När vi var och handlade på Maxi så tog jag med dom in i affären istället för att lämna dom i lekrummet. Det slutade iaf med att vi inte köpte något smågodis och när jag sa det så gick Izabelle runt i affären och skrek, nja, hon pratade högt: Ska vi bara äta chips varje dag!!!! Men hallå, inte äter väl vi chips varje dag. Vi hade lite mys med chips och dip igår...Är det därför hon tror att vi äter det varje dag...

Nu har jag pratat i telefon i snart 4 timmar...  :-)

Kram

Harmoni...

I dag känner jag mig lugn och harmonisk, det känns helt underbart. Det var länge sen jag hade den känslan i kroppen. Så nu passar jag bara på och njuter, man vet aldrig när känslan bryts :-) 

Är ensam hemma ikväll men var förbi hos A och träffade tjejerna snabbt, blev bjuden på mat oxå, min favorit, spaghetti och köttfärssås, mums!!! Izabelle blev lite ledsen när jag skulle åka hem, ville nog gärna börja storgråta, som hon gjorde i morse, men hon hindrade sig i sista stund. I morse ja...fy vad jobbigt det var. Hon började med att säga att hon inte ville gå till skolan utan ville vara hemma och mysa med mig istället. Till slut fick jag henne att förstå att man måste vara i skolan, man kan inte vara hemma hur som helst som man kunde när man gick på dagis. När vi kom till skolan så gick det ok men när jag sen är påväg till bilen så kommer Izabelle springandes i stumplästen över skolgården och gråter. Slänger sig runt halsen på mig och vägrar släppa..Fick sitta med henne en kvart innan hon gick med på att jag skulle få åka till jobbet utan henne. Hon skrek över skolgården att hon älskar mig....jättemycket!!!
Snuttan, jag älskar dig oxå...du är mitt allt gumman!!! Glöm ALDRIG det...
Gissar på att hon har separationsångest från mig. Hon vill vara en stor tjej men är nog inte riktigt beredd på att släppa taget om mig ännu.

Nu är det dags att diska innan det är sängdax....

God natt alla mina vänner!






Ett stort tomrum...

Det är tomt i mitt hjärta...Nja, eller snarare, det gör ont, men det går säkert över.
Som jag känner nu så har jag gjort ett stort misstag men förhoppningsvis i framtiden så kommer jag att känna att det var det enda rätta att göra. Hur starka mina känslor än var så kanske det hade blivit hopplöst i längden och då hade det gjort ännu ondare. Jag kan bara lita på att det är så, eller MÅSTE lita på att det är så, annars orkar jag inte igenom dagarna.

Jag var iaf till en kompis i Stockholm igår och vi pratade, pratade och pratade...både hon och jag har samma noijor när det gäller killar så det fanns endel ämnen att klara av  :-). Var ut och kollade läget i Upplands Väsby sen, där hon bor,  var på en karaoke-bar och därefter till ett ställe som heter Magasinet. Det var helt ok och ännu bättre blev det när vi träffade ett par trevliga killar som vi umgicks med resten av kvällen. Jag behövde få tankarna på annat och det lyckades kan jag säga. Det känns skönt att veta att jag fortfarande är attraktiv och kan få en kille att drunkna i mina ögon ;-) Dom är oemotståndliga...haha...

Barnen ska egentligen vara hos A i helgen man jag klarade inte dagen utan dom så jag var och hämtade Belle, så nu är hon här hemma hos mig och tjatar...hihi...men det är underbart att höra hennes röst...Det var tufft att lämna kvar Nathalie men hon gick ut och lekte med sina kompisar och så skulle hon och A ha mys ikväll och i morgon skulle dom åka till badhuset.
Nu är det livat här...måste sluta, någon gråter här bredvid och säger att jag inte älskar henne längre utan älskar bara min dator...  :-)

Kram på er så länge!



Slut....

Varför måste jag vara så j-vla osäker??? Kan jag bara inte lita på att någon gillar mig för den jag är, måste jag förstöra allt???? Men nu är det som det är, jag kan inte göra det ogjort och kommer heller aldrig att få tillbaka det vi hade hur gärna jag än vill. När insikten väl kommer så förstår jag säkert själv att det var bra som det blev men nu är det nästan omöjligt att kunna känna det. Jag känner mig bara tom....saknar honom redan!!!!

Orkar inte skriva mer nu...

Ont, det gör ont...

Hjärtat värker...jag har beslutat mig för att inte ha kontakt med Mr Norrköping något mer. Jag kommer bara att bli sårad i slutänden. Kanske kan man tycka att jag ger upp för lätt men det här är ett sätt att skydda mig från ännu mer hjärtsmärta. Jag förstår iaf ingenting av hur killar tänker. Man vill ha kakan och ändå äta upp den. Säkerligen så tänker inte alla killar så men det känns som jag dras till dom på något sätt. Det finns flera alternativ på nätet med killar som vill träffa mig och som säkert också skulle uppskatta mig mer än t ex Mr Norrköping, men då är inte jag intresserad. Varför?

Skulle så gärna åka på kryss i helgen för att bara glömma bort honom och gå vidare men då blir det bara krångligt för alla som är kvar här hemma eftersom tjejerna ska vara hos Andreas från kl 15.30 och jag åker från stan kl 14 i så fall. Mamma tycker att jag ska vara hemma, har ju redan varit på kryss två helger i rad, varför åka en tredje helg? Att sitta hemma själv när tjejerna är hos Andreas är inte så lockande. Men vi får se vad jag gör. Kanske åker jag bara till Stockholm och träffar Sharon.
Vi får se hur min helg blir.

Kram till er mina vänner och tack för att ni finns! Utan er skulle jag inte klara att gå igenom det här...

Vilken dag!!!

Morgonmöte i morse, stressa och lämna tjejerna vid dagis och skolan innan 7.30 för att sen vara på jobbet innan 8 när mötet börjar. Och så blev det tjafs, som vanligt. Så fort det tas upp något om personalfrågor så tjafsas det från barnlösa håll att vi som har barn alltid vabbar etc. etc. Dom som inte har barn får aldrig vara lediga som vi. Men hallå, vem har sagt att det är kul att vara hemma för vård av barn? Inte jag iaf, det är sååå tråkigt, man blir rastlös så in i norden. Jag tycker att jag fixar och trixar till det bästa hela tiden, men jag har ju inte skaffat barn för att någon annan ska ta hand om dom. Hur som helst så blev jag så besviken så jag sa bara rent ut: Fixa mig ett annat jobb så kan jag sluta och ni kan ta in någon som ALDRIG vabbar och ALDRIG vill vara ledig. Jag orkar inte med bråket där längre. Jag är inte mer än människa så jag blir sårad. Jag är genomförkyld så man har väl inte varit den fräschaste Marlene gentemot kunderna idag tycker jag. MÅSTE bara se till att bli frisk till helgen när jag ska på kryssning. Efter jobbet, hämta Izabelle på skolan och åka ut till Åsa för att hämta Nathalie och bli biten av alla myggor som bor där ute...hua!!! Förbi affären för att köpa något till Nattis skogsutflykt i morgon, hem och svänga ihop lite mat, för Belle var faktiskt döhungrig. Nu sitter jag här i soffan och tjejerna sover sött i sina sängar och jag ska snart gå och lägga mig i min. Orkar inte ens vara ute på nätet och flörta, hallåååå, är jag sjuk då eller? :-) Natti natti!!! Kram

Förälskad...

Det är så underbart och så sårbart! För i det här fallet så tror jag att jag kommer att hamna på sårbart. :-(

Var på kryssning i lördags och träffade en jättetrevlig kille. Allt kändes bra tillsammans med honom, vi pratade och skrattade inpå småtimmarna, nja, det varade iofs ända fram till kl11, kallas det oxå småtimmar?
Vart har han varit i hela mitt liv? Jo, i Norrköping... Vi får se vad som händer, kanske inget eller så plötsligt händer det. Jag känner ingen brådska iaf.

Fick precis ett samtal från mamma, hennes cysta var godartad. Hon var så glad så hon bara grät i luren, gissa om jag började gråta? Japp, ni känner väl mig. :-)

Kort om folk här på jobbet, så det blir några avbrott under tiden jag skriver.
Skriver nog mer ikväll istället, måste jobba. Kommer en kund!

Kram

RSS 2.0