Min lilla gumma

Allt flöt på hemma i morse och tjejerna var glada för att vi skulle cykla.
Belle och jag skildes åt där vi brukar med pussar och kramar och sen cyklade vi åt varsitt håll.
När jag kommit en bit så ser jag Izabelle i ögonvrån, gråtandes! Stannar, slänger!! cykeln åt sidan och tar henne i mina armar. Hon är helt förstörd, hulkar och har svårt att lugna sig. Jag undrar naturligtvis vad som hänt och innan jag får veta så hinner en massa tankar snurra i huvudet, som t ex har någon "ful gubbe" försökt något...Nej, inget sånt hade hänt, hon ville bara vara med mig idag, hade mamma-abstinens. Lilla gumman...Det var svårt att övertala henne att vi måste vända tillbaka till skolan, men till slut så går hon med på det och jag följer henne ända in.
Hon hade cyklat efter mig och skrikit mamma hela tiden, jag hörde inget, hade musik i öronen...Usch, vad dåligt samvete jag hade att jag missade henne, kan tänka mig hennes panik...Gissa vem som var tårögd hela vägen till jobbet sen, genom att tänka på det som hänt???

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0