Leva ensam
I mitt förra inlägg nämnde jag att jag har bestämt mig för att leva ensam med mina tjejer.
Det blir nog mest strul att blanda in en person till i vårt sammansvetsade tjejgäng.
Detta beslut är naturligtvis inget jag kommer att jobba för utan jag har mest tänkt, det blir som det blir.
Ramlar han med stort H över mig så kommer jag säkerligen att ge det en chans men jag orkar inte leta direkt.
Känner inte ens för att gå ut och parta längre. Ok, nu har jag inte mått bra och alkohol passar inte så bra ihop med magkatarr, en bra förklaring.
Blev nog kanske lite bränd vad gäller den senaste känslostormen jag hade så jag vågar nog inte ge mig in i något nytt heller och sen bli besviken, det gör för ont i hjärtat!!!
En annan tanke är: Tänk om killen jag träffar inte tycker om mina tjejer? Det är ju ett måste! Jag kan inte leva ihop med någon som inte gillar mina barn, då blir det bara konflikter.
Har helt enkelt insett att det krånglar till det att bli kär....fast det är ju så underbart!!!
Vad är en bal på slottet....
Kram
