Marlene

I dag är jag sååå låg.
Vet inte riktigt varför, men skulle kunna tippa på att det är "en-gång-i-månaden-syndromet"...
Nu sitter jag med gråten i halsen och tårarna bränner bakom ögonlocken.
Vadsomhelst kan få mig att brista i denna stund, men jag håller mig.
Önskar jag var hemma så jag kunde få ut det, här på jobbet är det ingen höjdare att bryta loss i värsta storbölandet...
Får se till att se någon sorglig film ikväll så jag kan hulka lite.

Fy vad jag hatar dessa dagar  :-(



Kram