Många tårar blir det

Izabelles avslutning var jättefin.

Från början var tanken att hela skolan skulle sjunga tillsammans men eftersom solen vägrade titta fram så valde man att fira årskurserna var för sig.
Dessa små finklädda förskoleelever (53 st) var så duktiga att sjunga.
Blev speciellt imponerad av att dom alla kunde Sveriges Nationalsång från början till slut.
Hur många vuxna kan egentligen hela, helt rätt dessutom??? Jag insåg att jag kunde den iaf...puh!!!



Redan innan barnen skulle börja förberedde jag A på att jag kommer att börja gråta. Han skrattade bara åt mig...
Jag grät inte, men det kom några tårar i ögonvrån när man såg dessa barn stå där och ta i för kung och fosterland och känna lyckan över att nu snart är det sommarlov. Fast endel får naturligtvis inte det här lååånga sommarlovet som en annan jämt fick varje sommar när man var liten (mamma var dagmamma) Izabelle t ex hon måste gå på fritids, jag jobbar och hon kan inte vara hemma själv.
Efter de underbara sångerna var det fika med jordgubbstårta, smaskens!!!

När jag sen skulle åka till jobbet, kom de stora floderna med tårar. Izabelle höll mig hårt, hårt och ville inte släppa taget, hon hade panik. Ville inte att jag skulle gå. A sa åt mig att gå ändå, men då skulle hon ha sprungit efter mig.
Här var man tvungen att vara pedagogisk och få henne att förstå varför jag var tvungen att gå osv. Men jag var inte ett dugg pedagogisk, det var helt fel tillfälle att vara det. Jag blev ledsen jag oxå. Jag kände igen känslan från när jag var liten och fick samma panik så fort mamma skulle någonstans UTAN mig.
Till slut kom vi överens om att jag skulle gå och hon lugnade ner sig lite, men det var jobbigt.
Önskar att jag hade kunnat säga till henne: Kom gumman, mamma ringer till jobbet och säger att jag inte kommer idag. Vi tar en mysdag hemma i soffan istället...

Nu är jag iaf på jobbet och hon på fritids, jag har pratat med fröknarna och hon är glad och leker med sina kompisar.

Vi ska på kalas till Adam i kväll och jag känner på mig att hon kommer att sitta i mitt knä och kramas.

Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0