Jag blev så ledsen...

Tänk att så fort saker inte blir som jag har tänkt mig så ser jag allt i svart, varför????
Det är skitjobbigt att inte kunna se att det kanske finns en lösning på det hela...
Det är tur att jag har människor omkring mig som stöttar och säger "Det löser sig" eller "Det löser vi tillsammans"...Tack A för att du är så positiv, men vad gör man inte för sina barn?
Innan jag bestämde mig för att flytta tillbaka till vårt radhus så ringde jag och stämde av med Försäkringskassan hur mycket jag skulle få i bostadsbidrag och då fick jag ett preliminärt besked. Ok, då kan jag flytta tillbaka, jiiiippi!
A började söka lägenhet och jag sa upp min och nu bor jag där, och är så glad för det!
Men mest är jag glad för barnens skull för det är där dom har sina kompisar och där dom bara kan springa över till pappa enkelt om dom vill det.
Men FK tog ner mig på jorden igår och meddelade ett slutligt beslut om bostadsbidrag...Det var 1000:- mindre än vad det preliminära var...What!!! Ok, det var en preliminär uträkning men kan det verkligen diffa på 1000:-????
Visst man kan överklaga, men dessvärre så tror jag inte att man har så mycket att vinna mot staten, deras beslut brukar vara slutliga beslut, vad jag har förstått. Jag har aldrig kämpat mot dom någon gång så egentligen vet jag inte, men man har väl läst tidningarna...

Tjejerna hörde mig när jag pratade med mamma igår och då nämnde jag något om att nu blir det kämpigt, har jag råd att köpa mat??? (Jag säger ju det, jag ser allt i svart och förstorar det gärna oxå) Men hursomhelst, när jag lagt på så sa Nathalie "Men mamma, jag har pengar du kan få dom"...Hon gick och hämtade sin plånbok och gav mig två tior...Skönt, då klarar vi månaden...haha...Hon är för go min lilla tjej. Vad hade jag gjort utan mina sessor??? Inga pengar i världen skulle få mig att byta ut de underbara töserna...

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0