Marlene

I morse lämnade vi Sessie hos veterinären för kastrering, chipmärkning, borttagning av navelbråck och vaccinering.

Det var lite jobbigt att lämna henne där med tanke på vår förra katt, Mysan.
En dag kunde hon inte gå på sitt högra framben. A och pappa åkte till veterinären med henne.
Hon blev kvar över natten och dagen efter fick vi ett samtal från veterinären som berättade att Mysan hade ett allvarligt hjärtfel så man kunde inte söva ner henne, som var ett måste för att kunna hjälpa henne med benet.
Vi sattes inför ett ulitmatum: antingen kunde vi ha henne på medicinering, man kunde inte garanera att hon skulle leva längre än 6 månader med medicin. eller så kunde vi avliva henne.

Oj, oj, oj vilket jobbigt beslut jag och A hamnade inför.
Vi satt tillsammans och försökte komma fram till det rätta, många tårar blev det.

Vårt beslut blev till slut avlivning och då med motivationen:
Hur länge får vi ha henne vid liv om vi medicinerar?
Kommer hon att bli en lycklig katt av att vara innekatt när hon varit utekatt?
Att hon skulle få vara utekatt igen var uteslutet.
Tänk om hon inte orkar ta sig hem p g a hjärtat och blir liggande och dör ute.
Det var ett jobbigt beslut men det var nog det bästa för vår Mysan.
Hon blev 5½ år och var alltid älskad in i det sista.

Kram