Fy helvete...

Nu är jag tillbaka hemma igen. Just det jag är hemma. Tjejerna är kvar nere på Öland hos mormor och morfar till på fredag.

När jag vaknade i morse hade jag en klump i magen. Kunde inte hålla mig länge förrän klumpen brast och tårarna sprutade. Izabelle låg bredvid mig och vi kramades och grät.
Fy helvete vad jobbigt det är att skiljas från de man älskar mest.
När jag sen 1½ timme senare skulle styra kosan mot Västerås var det dags igen, vi grät hejdlöst. Izabelle ville inte släppa mig. Nathalie var oxå ledsen för att vi skulle skiljas för 5 dagar men grät inte utan kramade mig hårt och sa att hon älskar mig mest av allt.

Just nu gör det så fruktansvärt ont att dom inte är hos mig så vi kan bråka, kramas, skratta, se på tv, pussas, bråka igen...

Det är nyttigt att längta och snart ses vi igen och jag ska försöka att bara tänka på mig själv den här veckan och se till att träffa vänner jag inte träffar så ofta.

Katterna är överlyckliga att jag är hemma, så skönt att få gosa med dom igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0