Ett av paren
I går träffade jag ett av paren som jag skrev om i ett tidigare inlägg, som jag inte hör av längre.
Nu minns jag varför det alltid var så trevligt att träffa dom...Vi har mycket att prata om och allt var som förut.
I alla fall, det som kändes skönt var att deras son som är lika gammal som Izabelle är precis lika omöjlig som henne. Sur mest hela tiden och inget passar.
Alltså är det inget fel på mig som mamma, som jag gått omkring och trott, utan det är helt enkelt en fas som man måste ta sig igenom.
Oj, oj, oj, dessa faser blir man galen på snart men det gäller att vara stark.
Jag följde med A och tjejerna till Busborgen igår eftermiddag och det var ju en dröm. Nej, fy sjutton vilka surpuppor. Kanske därför jag tyckte det var så skönt att vara själv igår kväll. Nu kommer dom snart hem för A ska spela match, få se vilket skick dom är i. Jag sa till Belle när jag pratade med henne i morse att jag vill ha hem två gullungar...Den som lever får se hur det blir.
