Marlene

Det är så tomt och tyst här hemma. Det enda som hörs är takdroppet (underbart), katternas bus med varandra och mitt skrivande på tangenterna.
Tjejerna är hos A och det känns sådär men jag ska träffa dom på eftermiddagen som tur är :-D

Snart ska jag in i duschen för att sen dra iväg med mamma för shopping, det kan ju göra den deppigaste människan glad, att få handla...

Igår kväll bjöd jag hem mig själv till en väninna och hennes familj. Kändes lite jobbigt att vara "fräck" men jag har insett att det är enda sättet att få umgås med någon på mina barnfria helger för jag blir aldrig överbjuden till någon utan att ta tag i det själv. Men så är det väl, alla har sina egna liv med sina familjer.
När A och jag var tillsammans så hade vi några par vi umgicks med, dom hör man inte av i dag.
Visst är det knepigt egentligen? Jaja, jag klarar mig men det är ändå synd att man tappar kontakten helt för att man inte är ett par längre.
Jag är inte bitter, bara besviken för jag tror att jag skulle agera annorlunda om det var tvärtom.

Hur som helst så hade jag en supermysig kväll med världens bästa barnmorska och hennes familj. Så underbara och kärvänliga. Kram till er!!!



Solen skiner underbart fint in på altan och Sessie njuter när hon får vara där ute och strosa.