Marlene

Jag är verkligen ingen tuff mamma, en riktig lipsill är vad jag är...

Blir barnen sjuka så blir jag orolig ända in i själen och får magkatarrkänningar direkt.

Som igår t ex när Izabelle ringde mig till jobbet och grät för att hon hade sån fruktansvärd huvudvärk, då hade jag helst velat åka hem på direkten för att krama och pussa på henne och säkerligen gråta en liten skvätt oxå. Fast vad kan jag göra bättre än A? Han var ju ändå där med henne och kunde bädda om henne och hjälpa så gott det gick.

Det är inte lätt att vara en stark människa när man är så känslig, som jag, i sin natur.
Tror inte att tjejerna tycker att jag är för mesig, det är klart, dom frågar titt som tätt varför jag gråter...haha

Men va f-n, ser jag en sorgsen film eller något sorgset på tv så måste tårarna få komma, eller hur?

På fredag har jag fått en läkartid för Belle. Nu ska detta kollas upp!! Jag kommer att propsa på att få igenom provtagningar etc...Haha, kaxigt va? Det är just där det här inlägget kom in, troligen kommer jag att mesa och nöja mig med vad doktorn säger...

Så tills på fredag behöver jag bli en tuffare mamma. Hur ska det gå till???