Marlene

Det här begreppet "Curlingförälder" har jag egentligen inte fattat så mycket av och jag ser inte mig själv som en sån men enligt en kollega här på jobbet så är jag precis en sån. Det hon baserar det på är att jag vill att tjejerna ska ringa när dom kommer hem från skolan. Är det så konstigt att man vill det?
Läs nedan vad begreppet står för.

Curlingföräldrar är ett sentida begrepp, lanserat av den danske psykologen Bent Hougaard, där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Det svenska namnet kommer ifrån att, likt spelararna på en curlingbana så sopar föräldrarna vägen före barnet i livet.

Jag sopar väl ingen bana för mina barn mer än vad mina föräldrar gjort för mig när jag var liten.

Izabelle och Nathalie började olika tider i skolan idag så Izabelle cyklade tidigare och Nathalie bestämde sig för att gå till skolan. Strax efter att hon gått så åkte jag till jobbet, ser henne på cykelbanan och tutar och vinkar. Hon vinkar glatt tillbaka. Jag svänger ut på Råbyleden åt motsatt håll från var Nathalie går och ser henne hela tiden i backspegeln. Jag känner att jag får en "ta-hand-om"-känsla i magen så jag kör runt i rondellen och tillbaka.
Vill se att hon verkligen är ok och att hon klarar att gå på egen hand. Hon ser inte att jag kommer tillbaka för hon är påväg nerför backen och in under viadukten. Jag ser att allt går bra så jag vänder och åker till jobbet glad att jag ändå vände om för att stilla min känsla i magen.

Klassas detta som Curlingförälder?